Lovikkahalsduk

Hittade den här bilden på datorn och tror inte jag visat den. Jag stickar sällan saker som känns tjejiga men den här halsduken i lovikka tycker jag är just tjejig. Den stickades i lovikka från Svarta fåret som spinner ett lovikkagarn som är lite mjukare och passar till saker man har nära huden. Egentligen var det så att jag hittade påfågelmönstret i en bok och ville se hur det såg och jag hade några hekto lovikka kvar från ett tröjprojekt. Jag tycker den blev rätt fin.

Gamla stickningar blir nya

Någonstans här på bloggen finns bilder på en påbörjad tröja som legat i malpåse en längre tid. Eftersom det är så otroligt kallt just nu, -20 grader, så behöver man alla ylletröjor man har. I veckan kom jag att tänka på den tröjan och har nu börjat sticka på ärmarna. Det här är verkligen fri stickning, jag har ritat och stickat mönstren allt eftersom jag har stickat. En ärm är kvar, sen färdig.

De färgade garnerna är handfärgade och det numer rödbetsröda garnet skulle bli klarrött. Men jag färgade i cerisrött och hoppades att den mörkgrå bottenfärgen skulle motverka den rosa tonen. Färdigfärgat hade garnet helt klart en rosa ton så jag la det i ett nytt färgbad och färgade över med tegelrött. Resultatet blev onekligen rödbetsröd. det blå garnet är färgat i klarblått och det gröna i grön-blått på mörkgrå botten.

Barnvävstol blir bandvävstol

Här kommer ett tips för dig som saknar en bandvävstol men som har en liten barnvävstol av allra enklaste modell. Och har du ingen finns de för några tior på loppisar och Myrorna. Faktum är att de funkar som en bandgrind och du kan väva alla typer av band. På bilden har jag vävt med ett ullgarn som jag färgade själv men som blev en aning brokigt när det stickades med. Men i den lilla vävstolen lägger sig färgerna i ränder. Det här smala bandet vävs med endast 7 trådar och får betraktas som inslagsrips om man ska beskriva tekniken. Min lilla vävstol har solvplatta som liknar en bandgrind men de kan se lite olika ut. Oftast är bara tuskaft möjligt men det går att plocka in mönster som man gör i en bandgrind.

Så här gjorde jag när jag drog på väven i barnvävstolen:
Först varpade jag genom att linda garn mellan 2 dörrhandtag utan skäl. Sen förde jag över varpen på bakre käppen och tog ett ordentligt tag om varpen. Varpen rullades på varpbommen till det var ca ! meter varp kvar. Eftersom min vävstol har en solvplatta så gjorde jag en liten skedkrok av ett gem med en liten krok längst ut som gick genom hålen i grinden. Varptrådarna drog en och en genom plattan, varannan genom skåra, var annan genom hål från bak till fram. med samma lilla krok drogs trådarna genom bommen. Det är så få trådar så det tar inte så lång tid. Varpen knöts sedan fram till rämre käppen och efter några inslag är väven platt.

Arbetsvantar från Härjedalen

För några år sedan läste jag en bok som getts ut av hemslöjdskonsulenterna i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. En vantprincip som fastnade var arbetsvantarna från Härjedalen. Ursprungligen var de stora och vida för att kunna glida av handen om man fastnade med vanten. Inte heller hade de en tydlig vänster och högervante för att kunna vändas på när ena sidan blev sliten.

Jag använde principen till dessa vantar som är stickade i pälsull från Västerbotten och sedan har de valkats på valkbräda.

Sländor

De här sländorna är sländor man kan köpa på olika sidor på nätet. Den som är helt rak är svensktillverkad och utvecklades av Wålstedts i Dala-Floda. Fördelen med den sländan är att du kan trä en spole direkt på tenen och spinna direkt på spolen. Den andra har jag fårr av kmpisar som köpt den över disk hos Aschford i Nya Zealand. Men den finns att beställa hos återförsäljare. Just nu är det min favorit eftersom den spinner väldigt tunna garner.





De här sländorna har jag ritat själv och sedan är de svarvade av en svarvare i Wadköping i Örebro. Jag ritade några skisser och sen tolkade han skisserna när han svarvade. De är väldigt vackra men tyvärr lite tunga. Garnerna blir kraftiga för att den ospunna ullen ska kunna bära tyngden av sländan.


För er som undrar hur Törnrosa kunde sticka sig på en slända så är svaret att sländorna såg annorlunda ut. Istället för att ha en metallkrok så var tenen helt rak och man tvinnade garnet längst ut på tenen. De gamla långrockarna hade samma teknik. I historieböckerna framstår spinnrocken som vinnare över långrocken. I själva verket levde båda i samförstånd så länge man spann hemma. Långrocken fick ett uppsving när bomullen blev vanligare i början på 1800-talet eftersom långrocken inte sträcker de korta bomullsfibrerna utan bara tvinnar dem. Under den tidiga textilindustrin då garn handspanns för att vävas användes också långrockarna eftersom det är lättare att spinna stora mängder garn med långrock jämfört med spinnrock.

Ryaull från Västerbotten

Det här är också ryaull från ryafår men ett helt annat garn. Ryafåren bor i Kassjö i Västerbotten där man kan komma och hälsa på dem. Ullen skickas till Finland där det spinns till ett 3-trådigt garn. Jag har köpt det direkt från fårägarna och det är an fantastisk kvalitet.
Mönstret gjorde jag själv och jag har länge tänkt göra en tröja med rundstickat ok men med mönster i aviga maskor. Väldigt mycket räknande men verkligheten visade sig vara helt annorlunda än teorin. Efter en hel del improviserande tycker nog att den blev väldigt bra om jag får säga det själv.

Förundrad

Har kollat runt på lite sticksidor och förundras. Hur många sockmönster behöver man, hur olika kan de vara? Själv använder jag ju inga färdiga mönster men jag kan förstå att man vill ha ett ibland. Men de flesta tröjor, sockar, vantar etc bygger ju på samma princip som bara förändra beroende på vilket garn man använder. De finns så många som är så tekniskt duktiga men som verkar helt sakna förmåga att fatta egna beslut när de stickar. Och ett mönster ritar man lätt som en plätt på ett vanligt kollegiepapper. Ja det kanske låter drygt men jag tycker problemet är att bara får möjlighet att använda en bråkdel av alla mönster man ritar.
En annan sak som är lite märklig är att garntillverkarna verkar vilja stoppa in så många olika kvaliteter det bara går. Såg ett garn som hade ull, silke, bambu och nåt annat. Vad tillför det att karda in så många olika fibrer? Är det inte bättre att sticka i ett material och låta det materialet tala? Ja nu stickar jag ju bara i ull så jag kanske är ensidig i materialvalet men jag föredrar givna egenskaper i ett garn, och där tycker jag ullen är överlägsen. Iaf om bor väldigt långt norrut. Dessutom gillar jag att sticka i ett material som lever och trivs i min närmiljö. Och syntet borde förbjudas öht.

Färdig att skickas

Jag tar väldigt sällan beställningar men här gjorde jag att undantag. En tröja stickad i mattgarn av ryaull från Vålstedts i Dala.Floda. Den har tagit väldigt lång tid att göra klar men nu ska den skickas till sin nya ägare i Mälardalen. Och jag hoppas han blir nöjd. Det var inte det lättaste garnet att arbeta med och eftersom det är ett mattgarn så är det rätt ojämnt spunnet, fint i mattor men svårare att hantera när man stickar. Den är helt och håller stickad på trästickor nr 7 mm och skulle jag göra om den skulle jag kanske välja ett nummer smalare stickor.