Ullmatta i trasmattsvarp

Jag vävde en ullmatta i en trasmattsvarp. Jag använde vanligt stickagarn. De vita partierna är vävda med 2 trådar 2-trådigt svenskullgarn och vävd i liksidig kypert. De färgade partierna är vävda i tuskaft med restgarner från Kasthall.

Japanskt garn

Den här halsduken stickade jag när jag bodde i Göteborg men har inte fotat den förrän nu. Jag köpte lite garn från japanska Noro på den otroligt inspirerande garnaffären Strikk. Dyrt men fint garn.

Ullens egna färger

Man kan få för sig att ullgarn som inte färgats bara finns i vitt och grått. Och det stämmer ofta. Många fårraser har fått sina färgegenskaper bortavlade för att få fram en vit ull. Men det utmärkande för de svenska allmogeraserna är att de fortfarande har en skiftande färg. Mest bruna toner som kan gå från orangebrun till chockladbrun förutom en massa grå nyanser. Bäst resultat får man om varje fårfamilj eller varje får kardas och spinns för sig så att inte färgerna blandas. Och de finns aldrig eller sällan i handeln utan man köper härvorna direkt från fårägarna på marknader eller små gårdsbutiker. Jag samlade ihop några färgexempel jag har på olika ullsorter.

Lovikkahalsduk

Hittade den här bilden på datorn och tror inte jag visat den. Jag stickar sällan saker som känns tjejiga men den här halsduken i lovikka tycker jag är just tjejig. Den stickades i lovikka från Svarta fåret som spinner ett lovikkagarn som är lite mjukare och passar till saker man har nära huden. Egentligen var det så att jag hittade påfågelmönstret i en bok och ville se hur det såg och jag hade några hekto lovikka kvar från ett tröjprojekt. Jag tycker den blev rätt fin.

Gamla stickningar blir nya

Någonstans här på bloggen finns bilder på en påbörjad tröja som legat i malpåse en längre tid. Eftersom det är så otroligt kallt just nu, -20 grader, så behöver man alla ylletröjor man har. I veckan kom jag att tänka på den tröjan och har nu börjat sticka på ärmarna. Det här är verkligen fri stickning, jag har ritat och stickat mönstren allt eftersom jag har stickat. En ärm är kvar, sen färdig.

De färgade garnerna är handfärgade och det numer rödbetsröda garnet skulle bli klarrött. Men jag färgade i cerisrött och hoppades att den mörkgrå bottenfärgen skulle motverka den rosa tonen. Färdigfärgat hade garnet helt klart en rosa ton så jag la det i ett nytt färgbad och färgade över med tegelrött. Resultatet blev onekligen rödbetsröd. det blå garnet är färgat i klarblått och det gröna i grön-blått på mörkgrå botten.

Barnvävstol blir bandvävstol

Här kommer ett tips för dig som saknar en bandvävstol men som har en liten barnvävstol av allra enklaste modell. Och har du ingen finns de för några tior på loppisar och Myrorna. Faktum är att de funkar som en bandgrind och du kan väva alla typer av band. På bilden har jag vävt med ett ullgarn som jag färgade själv men som blev en aning brokigt när det stickades med. Men i den lilla vävstolen lägger sig färgerna i ränder. Det här smala bandet vävs med endast 7 trådar och får betraktas som inslagsrips om man ska beskriva tekniken. Min lilla vävstol har solvplatta som liknar en bandgrind men de kan se lite olika ut. Oftast är bara tuskaft möjligt men det går att plocka in mönster som man gör i en bandgrind.

Så här gjorde jag när jag drog på väven i barnvävstolen:
Först varpade jag genom att linda garn mellan 2 dörrhandtag utan skäl. Sen förde jag över varpen på bakre käppen och tog ett ordentligt tag om varpen. Varpen rullades på varpbommen till det var ca ! meter varp kvar. Eftersom min vävstol har en solvplatta så gjorde jag en liten skedkrok av ett gem med en liten krok längst ut som gick genom hålen i grinden. Varptrådarna drog en och en genom plattan, varannan genom skåra, var annan genom hål från bak till fram. med samma lilla krok drogs trådarna genom bommen. Det är så få trådar så det tar inte så lång tid. Varpen knöts sedan fram till rämre käppen och efter några inslag är väven platt.

Arbetsvantar från Härjedalen

För några år sedan läste jag en bok som getts ut av hemslöjdskonsulenterna i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. En vantprincip som fastnade var arbetsvantarna från Härjedalen. Ursprungligen var de stora och vida för att kunna glida av handen om man fastnade med vanten. Inte heller hade de en tydlig vänster och högervante för att kunna vändas på när ena sidan blev sliten.

Jag använde principen till dessa vantar som är stickade i pälsull från Västerbotten och sedan har de valkats på valkbräda.