Man kan få för sig att ullgarn som inte färgats bara finns i vitt och grått. Och det stämmer ofta. Många fårraser har fått sina färgegenskaper bortavlade för att få fram en vit ull. Men det utmärkande för de svenska allmogeraserna är att de fortfarande har en skiftande färg. Mest bruna toner som kan gå från orangebrun till chockladbrun förutom en massa grå nyanser. Bäst resultat får man om varje fårfamilj eller varje får kardas och spinns för sig så att inte färgerna blandas. Och de finns aldrig eller sällan i handeln utan man köper härvorna direkt från fårägarna på marknader eller små gårdsbutiker. Jag samlade ihop några färgexempel jag har på olika ullsorter.
Du har helt rätt där, funderar över varför man måste krångla till det så mycket med kemikalier när det finns så många naturliga färger. Jag tycker att det skulle vara fint med lite ojämnt blandade toner från de färgskalor du nämner ovan men det ser man sällan på en vanlig tjocktröja. Man måste väl iofs spinna ihop tre-fyra tunna olikfärgade till ett garn då eller hur skulle man göra..? Rent designtekniskt vore det snyggt med dessa toner som slumpas/böljar över hela tröjan, nästan som om man doppat den i olika bad. Det finns ju melerade garn men det blir inte riktigt som jag tänker..?
SvaraRaderaMen finaste tonerna får man om man kardar ihop lite olika ullsorter. Då kan man också lägga i en liten tuss av färgad ull som finns på Panduro och Gudruns ullbod. Spinnkvaliten behöver man inte tänka på om man bara kardar in en liten tuss här och där. Du borde lära dig spinna på slända, det är både lätt och blir ojämnt :-)
SvaraRadera